Medeltida virelai vs rap på Klostret
Text: Cecilia Billgren
Publicerad 11 maj 2011 1.15 Uppdaterad 11 maj 2011 1.152011-05-11 01:15:15
En medeltida virelai och en modern rap har mer gemensamt än man kan tro. Det vet varenda femteklassare som besökt Klostret och träffat medeltidsensemblen Chim Con Brio.
– Kärleken är den gemensamma tråden i såväl medeltida musik som rap, säger Håkan Olsson som ingår i Chim Con Brio.
Den här veckan får alla Ystads femteklassare möjlighet att besöka Klostret för att delta i Skapande skola.
– Vi har tillsammans med Konstmuseet och biblioteket fått pengar av kulturdepartementet för att göra något för mellanstadieeleverna, berättar museipedagog Christina Silfverhielm.
Tidigare har Klostret bjudit in eleverna i årskurs åtta för att prata om etik, moral och kärleksliv. Men nu är det sånglekar som står på programmet.
Den medeltida versformen virelai visar sig ha en hel del gemensamt med den modernare rapen. I båda musikformerna blandas melodier och texter. Eleverna som sitter på långbänkar delas in i två grupper. Ena gruppen tar sig an Bä, bä vita lamm och den andra Imse vimse spindel och båda sångerna framförs samtidigt. Resultatet blir faktiskt något som liknar en medeltida visa.
Chim Con Brio underhåller eleverna med en rad medeltida visor. Det blir franskt, italienskt, svenskt och engelskt. Den engelska visan blir samtidigt en bro till de mer moderna tongångarna.
– Eleverna har fått chans att skriva egna raptexter och ta med sig, berättar Christina Silfverhielm.
Rebecca Persson och Hanna Nilsen på Köpingebro skola har skrivit en raptext som de gärna vill framföra. Chim Con Brio kompar och förstärker elevernas framträdande.
Även Michelle Delfs rapar i Klostret.
– Alla som velat har fått chans att skriva en raplåt som tar en minut att framföra, säger lärare Maria Lalin.
Eftersom ingen mer vill framträda får eleverna i uppgift att skriva en text på plats. Eleverna skriver var sin rad och viker sedan pappret så att nästa man inte kan se den tidigare texten. Ett gäng elever är beredda att framföra de gemensamma raplåtarna, och Chim Con Brio håller takten.
Chim Con Brio är klädda i färgglada gycklarkläder.
– På medeltiden var färgstarka kläder bara förunnat överklassen. Vanligt folk var klädda i naturfärger, medan gycklare, kriminella och annat patrask bar randigt. Det är därifrån vi fått föreställningen att fångar ska ha randiga kläder, berättar Christina Silfverhielm.
Efter avslutad rapsession blir det ringlekar men med ny musik. Med hjälp av Lady Gaga möter medeltiden nutiden.
Från Ystads Allehanda där vi nominerats till tidningens kulturpris
En kväll med bara vinnare
Text: Robert Dahlström
Publicerad 5 maj 2010 15.21
I tisdagskväll delade vi ut Ystads Allehandas kulturpris på 25 000 skattade penningar. Det blev en grym tillställning. En orättvis kväll, en omöjlig kväll.
Som ni säkert vet vid det här laget så har vi alltid fem nominerade som kämpar om priset och den stora mardrömmen besannades i tisdag. Och den är att alla fem på sina olika vis är helt jämbördiga, att det egentligen är helt omöjligt att ställa en framför de andra.
Chim con Brio var så klockrena i sin sång och i sitt framträdande att jag rös och fick lite fukt i ena ögonvrån. Det var då jag började förstå att det skulle bli näst intill omöjligt att utse en vinnare bland dessa förmågor.
(texten redigerad)
Medeltida gästabud - men utan mat
 Publicerad 2008-08-01 00:08 I Västerviks tidning
När den skånska sånggruppen Chim Con Brio normalt uppträder med sina medeltidsprogram brukar det bli riktiga gästabud, med mat och dryck och fars och dans och lek. Då ser det ut ungefär som på Wallmans Salonger, fast med medeltida stuk.
Igår kväll, i Sankta Gertruds kyrka, blev det lite lugnare. En kyrka stimulerar inte direkt till spex. Men lika vackert blev det, och livfullt nog. Förutom att Chim Con Brios åtta sångare har personliga, välstämda röster har de även annat gemensamt - skådespelartalang.
Medeltiden är utgångspunkten. Mycket av den tidens musik låter kyrklig, även när den inte är det.
Alldeles lätt att leta fram äkta medeltidsmusik är det inte. Och för att få tag på musik som även tar tag i oss, så att säga, får man ofta närma sig renässansen, alltså ta ett par steg in på 1600-talet. Och det gör Chim Con Brio med smak.
Gruppens namn kan kanske förbrylla men är lättförklarat. De fyra som startade gruppen 2001 var alten Christina Silfverhielm, tenoren Håkan Olsson, supersopranen Irene Landén och basen Mats Nilsson. Slå bara ihop de första bokstäverna i deras förnamn så kommer namnet fram. Con Brio är nog mer bekant som begrepp för musik som det sprudlar och brinner om.
Det dröjde inte länge förrän gruppen var fördubblad och att den där härliga idén att låta nutida människor få höra hur det lät även för länge länge sedan.
Svenska medeltiden brukar man väl räkna från 1000-talet och in på 1500-talet. Men att hitta musik mer än 700 år gammal, det är nästan omöjligt.
Det medeltida i framträdandet handlar inte bara om själva musiken. Dräkterna spelar stor roll. Där har Christina Silfverhielm varit den mest skapande, och resultatet är imponerande äkta.
Tempot steg mot slutet. Sången med minnena kring den oberäkneliga Henrik VIII och pilgrimssången "Stella splendens" som gemensamt uttåg gav det hela extra smak.
Ändå kändes kvällen lite sorglig. Torsdagskonserten var det här årets sista, mycket uppskattade och lika välbesökta Sommarkvällsmusik. En mer färgrik final är svårt att tänka sig.
Men det finns chans att få se Chim Con Brio igen. En plan på ett riktigt medeltida gästabud på Museet har börjat gry - med alla tillbehör. Och Chim Con Brio känner för tanken.
Då får du lära sig att äta med fingrarna. Det var väl först på 1600-talet som vanligt folk fick gafflar i händerna!
 | 
